Kärkkäinen

Amenååh. Inatt har jag verkligen inte sovit någonting alls. Utan att överdriva. Satt och slösurfande sent och när jag väl hittade i säng så kunde jag bara inte sova. Klockan åtta hade jag fortfarande inte fått en enda sekunds blund. Jag tror att jag slumrade till och i alla fall halvsov här en stund på förmiddagen, men jag är inte säker.

Det är nog mitt lilla handikapp detta med sömnen. Att jag har så hiskligt svårt att sova. Som tur är så klarar jag ju mig som bekant på rätt lite sömn. Hade ju varit synd om jag varit en person som a) sover dåligt och b) inte kan fungera utan ordentlig sömn. Nu sover jag typ ingenting men lider heller inte av det så särdeles mycket.

Gårdagen då. Började med att min mor plingade på dörren och överräckte en blomma. Inte illa med blomsteruppvaktning sådär ända hem till dörren. Jag tackade så gott jag kunde, men hade tandborsten i munnen så det är möjligt att det blev något otydligt. Fin var den, blomman. Ser ut som en plastväxt, men den här ska nog vattnas. Passade perfekt på den mönstrade duken i köket gjorde den hur som helst.

Orsaken till detta besök med blomma och allt - tror att den fungerade lite som muta - var att jag hade lovat följa med till Kärkkäinen och shoppa. Kärkkäinen är, för den oinvigde, alltså ett stort varuhus i Ylivieska. För tjugo år sedan, eller när nu Kärkkäinen byggdes, så var det antagligen på något sätt speciellt med ett stort varuhus som säljer både elektronik och inredning och kläder på samma ställe. Nuförtiden - not so much. Det är som Minimani fast lite större. Nå, trevligt lördagsprogram var det hursomhelst. Jag tänkte kolla på lite löparkläder och eventuellt ett par vinterskor om tillfälle skulle bjudas.

Inredningsprylar fanns det gott om. Mycket krafs. Vad är juttun med de där vita träboxarna som det står CANDLES, KOLIKOT, THIS & THAT, JEWELERY, PARISTOT, TEA, TÄRKEÄT och sådant på? Måste man ha en sådan? Jag vill inte. De där lådorna försöker de pracka på en överallt i varje butik som finns. Börjar vara i klass med Carpe Diem-väggord.

Den här då? Sur-ollon. Hehehehe. Också en jävla text att lägga på en låda. Jag skrattade i två och en halv minut åt den, fotade och gick vidare.

Löparkläderna då. Jag har länge varit på jakt efter en löparväst. Alltså en sådan där grej som värmer lite extra kring bröstet, men som ändå lämnar armarna fria. Perfekt för mellansäsongen, då man inte riktigt tål i bara löpartröja, men inte vill dra på sig jackan riktigt ännu. Hittade en sådan till nedsatt pris! Perfekt, just en sådan jag skulle ha. Lite pannband och krafs blev det också. Eller vad det nu heter.


På skoavdelningen sedan. Klev jag som tidsfördriv i ett par skor som någon hade lämnat framme. Och de var så jävla perfekta så att jag måste traska runt, runt, runt hyllorna med dem. Roliga, gulliga stövlar med trubbig "nos" som fick fötterna att se små och näpna ut. Dessutom fodrade med lurvig ull. Så himla sköna och roliga att jag bara måste köpa dem. Love at first sight. De var visserligen lite dyra, men jag tror att det var en bra investering. De där kommer att tjäna mig bra i vinter.


Apropå skor förresten. Och fötter. Så har mina krympt. Jag fattar inte. I gymnasiet hade jag många skopar i storlek 40. Ett par var till och med 41, för att det var enda storleken som fanns kvar, och man skulle ha stora skor på den tiden. Minns ni Fila-dojorna? Som jag i och för sig aldrig hade, men ni minns ändå.

I något mera vuxen ålder har jag accepterat att mitt skonummer är en ganska vanlig 39:a. Tills för cirka 2-3 år sedan, då jag fick börja köpa 38:or. Nu är 38 det nummer jag i allmänhet har. För några veckor sedan, då jag köpte arbetsskor, var 38:orna för stora, och jag fick köpa skor i storlek 37, och i dem ryms dessutom vanliga strumpor. Mina fötter blir bara mindre och mindre. Det är ju trevligt. Som kvinna strävar man som bekant efter just små fötter. Små, näpna tassar. Jag klagar inte. Jag bara undrar hur det kan komma sig att de krymper. Förtvinar min skelett eller vad?